De har gått för att leva sina liv och Gud vet att jag måste leva mitt

Nu har det gått ungefär ett år sedan jag bestämde mig för att försöka ta mig ur mitt helvete. Jag var så fruktansvärt fast i mina mönster och vanor att jag var osäker på om det verkligen skulle gå. Jag drack inte ens vatten utanför matschemat. I slutet av juli bestämde jag mig, och nu, ett år senare och en jävla massa tårar, ångest, skratt, kämparvilja, misslyckande, hat och lycka senare är jag frisk.

Det går verkligen. Man tror inte det när man är inne i sjukdomen, men när man väl bestämt sig för att man fan inte orkar med all ångest och allt självhat, att man vill ha mer ut av livet än näringsdrycker och regelbundna vägningar, då går det. Och ni som är sjuka och läser det här tänker säker "ja, ja. Det där gällde för dig, men det kommer inte att hända för mig." Fel fel fel fel. Alla kan.  Det lovar jag.

_lotta