Den 5e maj

Idag, eller i går om mindre än en timme, var det två år sedan jag var på SCÄ för första gången. Två år. Hur kan tiden gå så fort? Var det verkligen så länge sedan? Jag minns ju allt. Vad jag hade på mig, ända ner till skor och underkläder. Vad som sades. Att mamma grät. Att jag skämdes över att hon gjorde det. Att jag backade upp på den där vågen för första gången, som jag sedan skulle backa upp för tusentals gånger. Att jag blev sjukskriven. Att jag åkte tillbaka till skolan för min sista lektion, som var fysik, för att prata med mina mentorer om att jag inte skulle gå i skolan något mer den terminen. Allt.

Men ändå. Tack gode Gud att tiden går så fort som den gör. Det är kanske det som gör det lite lättare att gå vidare i livet. Vi inser att vi faktiskt rör oss framåt vare sig vi vill det eller inte.

_lotta