Hallå.
Jag har svenskarbete att skriva, ett tal till nationella provet, för att vara exakt. Det ska handla om relationer, vilka som helst. Det finns inga ramar förutom att det ska ha någon koppling till temat. För att kunna skriva bra och på beställning så måste jag veta vad jag ska skriva om. Ha lite ramar. Men nu har jag inte det. Så jag pratade lite med min svensklärare om det och hon föreslog att jag som "bloggare" (det känns lite fånigt att använda det ordet. Det låter som att man tror att man har värsta bloggen...) skulle kunna skriva om min relation till de som läser. Nu undrar ni kanske hur hon vet att jag bloggar, men det var bara så att det kom upp på ett utvecklingssamtal, eller vad det nu var.
Jag tyckte i alla fall att det var bättre än att skriva om min relation till min hund, därför tror jag att jag kör på det då det är det bästa jag (min svensklärare egentligen...) kan komma på. Så. Jag behöver er hjälp.
Vad har ni för relation till mig? Känner ni mig? Hur känner ni inför de mer personliga texterna?
Eller så kan ni bara skriva lite om vad ni tycker om den här bloggen, jag vill veta.
Snälla, snälla, snälla, snälla ni. Det skulle betyda allt om ni lämnade en kommentar och hjälpte mig med det här!
_lotta
Jag har svenskarbete att skriva, ett tal till nationella provet, för att vara exakt. Det ska handla om relationer, vilka som helst. Det finns inga ramar förutom att det ska ha någon koppling till temat. För att kunna skriva bra och på beställning så måste jag veta vad jag ska skriva om. Ha lite ramar. Men nu har jag inte det. Så jag pratade lite med min svensklärare om det och hon föreslog att jag som "bloggare" (det känns lite fånigt att använda det ordet. Det låter som att man tror att man har värsta bloggen...) skulle kunna skriva om min relation till de som läser. Nu undrar ni kanske hur hon vet att jag bloggar, men det var bara så att det kom upp på ett utvecklingssamtal, eller vad det nu var.
Jag tyckte i alla fall att det var bättre än att skriva om min relation till min hund, därför tror jag att jag kör på det då det är det bästa jag (min svensklärare egentligen...) kan komma på. Så. Jag behöver er hjälp.
Vad har ni för relation till mig? Känner ni mig? Hur känner ni inför de mer personliga texterna?
Eller så kan ni bara skriva lite om vad ni tycker om den här bloggen, jag vill veta.
Snälla, snälla, snälla, snälla ni. Det skulle betyda allt om ni lämnade en kommentar och hjälpte mig med det här!
_lotta
tycker att det är väldigt intressant att läsa och försöka sätta sig in i hur du tänkte och hur det kändes när du var sjuk. Tack för fin blogg!
SvaraRaderaMin relation till dig är klasskompis :)
SvaraRaderaHar stött på dina blogginlägg då och då via facebook, via dina egna länkar. Det är väldigt intressant och spännande att läsa det du skriver, men också rörande. Kan bara säga att jag tycker det är väldigt modigt och starkt av dig att skriva om dina svårigheter i livet, öppet för andra att läsa. Jag känner att när jag läser dina texter finns det ett personligt värde i läsningen även för mig själv. Att jag själv kan reflektera över mitt liv genom att kika in i ditt. Du skriver på ett sådant sätt som gör läsaren välkomnad in i inlägget vilket jag uppskattar mycket! Du är kort och gott en mycket bra bloggare med intressant innehåll! För all del, fortsätt! :)
Jag har ju faktiskt känt dig i princip hela mitt liv, sen du var tre va? :D Fast jag kände väl din käre bror bättre än dig då, haha. Så ja, klart jag känner dig!
SvaraRaderaNär det kommer till dom mer personliga texterna har jag lite blandade känslor. Det känns lite som "aha" upplevelser att läsa dom, då jag hela tiden har känt dig medan du har gått igenom det, men inte egentligen vetat vad som hänt. Mer att jag fått höra från min/din mamma lite då och då att "nu mår Lotta mycket bättre!" eller "nej, nu verkar det gå lite upp och ner just nu...". När jag läser dina texter är det lite som att jag pusslar ihop ett pussel. Texterna blir som bitar som pusslar ihop allt som jag har sett och hört förut, på så vis "aha!" upplevelser. (Lite svårt att förklara, men jag hoppas du förstår vad jag menar? x'D)
Jag hoppas inte du har något emot att jag läser dina texter? Jag blir för det mesta så himla glad av att se hur mycket bättre du har blivit, och hur mycket du har kämpat! Du är en stark tjej du, men det har du ju alltid varit. :D
Jag började läsa din blogg efter det att Amanda berättat för mig om att du var i samma situation som mig. Den har faktiskt fått mig att må så himla mycket bättre, även när jag själv mådde bra. Dina texter ger så mycket hopp och tro och man vet att man inte är ensam - eftersom att jag kan känna igen sig i så mycket av det du skriver. Jag lovar att med dina texter och med din kraft så kan du hjälpa många. Det behövs mer starka människor som dig som vågar uttrycka sig så ärligt som du.
SvaraRaderaJag kände dig ju som sagt inte alls när jag började läsa din blogg, men när jag väl träffade dig kändes det som om jag redan kände dig, kanske dina texter spelade en stor roll i det hela? :)
Haley