Jag har tänkt lite på det där med tid, hur snabbt den går, vad man egentligen gör som man får något tillbaka av, hur man på bästa sätt ska spendera tiden. Speciellt tiden som går åt att gå i gymnasiet. För att gå i gymnasiet tar tid. Och att oroa sig över skolan tar nästan mer tid än vad själva skolarbetet gör.
Jag oroar mig alltid över hur lite jag känner att jag förstår. Eller snarare, hur lite jag bryr mig om att förstå. Det naturvetenskapliga programmet intresserar mig nämligen inte alls. Jaha, varför valde du det då? kanske ni undrar. Jo, för att det var lätt i nian. Och för min matte-/NO-lärare var så mycket bättre än SO-läraren. Jag trodde att jag visste precis vad jag ville, men å andra sidan så trodde jag att jag skulle gå upp i vikt av att dricka vatten utanför matschemat vid den tiden så man kan ju inte riktigt säga att jag var vid mitt bästa sinnesstånd. Så tack vare det hamnade jag där jag hamnade.
När jag klagar över skolan får jag som svar att det ju inte är så långt kvar, att jag har gått mer än hälften av mina tre år. Jo, det stämmer visserligen, men under det knappa ett och ett halvt året så ska jag klara mig i igenom matte 4c, fysik 2, biologi 1 och 2 och en jäkla massa andra kurser. Jag får en stor klump i magen bara av att tänka på det.
Ibland känns det så himla overkligt att jag faktiskt kommer att gå ut gymnasiet. Att det faktiskt kommer bli min tur att stå på ett flak och hoppa och bli dränkt i öl. Att det faktisk kommer att bli min tur att springa ut och se mamma och pappa på skolgården med ett lagom pinsamt studentplakat. Men det kommer det ju. Och då, då är det fritt fram för allt.
_lotta
Jag oroar mig alltid över hur lite jag känner att jag förstår. Eller snarare, hur lite jag bryr mig om att förstå. Det naturvetenskapliga programmet intresserar mig nämligen inte alls. Jaha, varför valde du det då? kanske ni undrar. Jo, för att det var lätt i nian. Och för min matte-/NO-lärare var så mycket bättre än SO-läraren. Jag trodde att jag visste precis vad jag ville, men å andra sidan så trodde jag att jag skulle gå upp i vikt av att dricka vatten utanför matschemat vid den tiden så man kan ju inte riktigt säga att jag var vid mitt bästa sinnesstånd. Så tack vare det hamnade jag där jag hamnade.
När jag klagar över skolan får jag som svar att det ju inte är så långt kvar, att jag har gått mer än hälften av mina tre år. Jo, det stämmer visserligen, men under det knappa ett och ett halvt året så ska jag klara mig i igenom matte 4c, fysik 2, biologi 1 och 2 och en jäkla massa andra kurser. Jag får en stor klump i magen bara av att tänka på det.
Ibland känns det så himla overkligt att jag faktiskt kommer att gå ut gymnasiet. Att det faktiskt kommer bli min tur att stå på ett flak och hoppa och bli dränkt i öl. Att det faktisk kommer att bli min tur att springa ut och se mamma och pappa på skolgården med ett lagom pinsamt studentplakat. Men det kommer det ju. Och då, då är det fritt fram för allt.
_lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar