Vackra drömmar

Jag önskar att jag hade en skrivarstuga. Allra helst i något medelhavsland, som Frankrike, södra Frankrike. Ett litet, litet hus, högst upp på en kulle så att jag kunde se ut, ända bort till havet. Där skulle jag ha ett skrivbord som är precis lagom stort och välstädat. Det står framför fönstret som vetter ut mot havet. Fönstret är nästan alltid öppet och det blåser in en ljummen vind genom det som får de vita linnegardinerna att fladdra.
   Det är bara jag, datorn och havet. Inget eller ingen kan störa oss. Ostörda timmar flyger förbi till ljudet av de smattrande tangenterna.
   I det lilla, lilla kök som finns har jag en espressomaskin. En riktig en. Givetvis står en kaffemalare bredvid. Bönorna köper jag i en liten butik inne i den närliggande staden. Ljudet de gör när de mals skär lite i öronen, men så blir det ju lätt när det enda man hör på flera timmar bara är vindsus, tangentsmatter och det låga surrandet från datorn.
   Jag dricker mitt kaffe i en ganska tjock kopp, en sådan måste jag ha om det inte ska svalna för fort, eftersom jag dricker kaffet så fruktansvärt långsamt. Koffeinet ger min något trötta hjärna en liten kick. Om än av placeboeffekt.
   När det skymmer börjar cikadorna att spela. Det rytmiska ljudet är nästintill hypnotiskt. Mina fingrar rör sig över tangenterna i cikadornas takt. Hjärnan är tom och överfull på en och samma gång. Tusen tankar flyger ut genom mina fingrar, men skulle man öppna och titta i mitt huvud skulle det vara tomt.
   Tillslut orkar inte ögonen hålla sig öppna längre. Då sparar jag dagens skrivna sidor och kryper ner i min knarrande säng. Den salta, ljumma havslukten och ljudet av allt som finns utanför får mig att somna och vilja vakna upp så snart som möjligt till nästa dag.

_lotta