Vart du vill så fort du kan

I morgon börjar skolan igen. Intalar mig redan nu att det kommer att gå dåligt. Hatar att jag gör så hela tiden. Bestämmer mig för vad jag tycker, vad jag kan, innan jag ens har försökt. Sätter begränsningar för mig själv. Jag kan nog mer än vad jag tror. Kanske.

När jag har bestämt mig för att det kommer bli jobbigt, med exempelvis matten, har jag redan gett upp. Så tappar jag motivationen helt och hållet.  Bryr mig inte så mycket. Och eftersom jag redan vet att det kommer att gå dåligt och att jag inte kommer att förstå något, så bryr jag mig knappt om att lyssna på lektionerna. Sedan sitter jag där och klagar över att jag inte kan någon matte alls.

Men nu vill inte jag hålla på så mer. Jag vill inte begränsa mig. Är det tråkigt så är det, är det roligt så får det vara det med. Den här terminen kan kanske bli bra. I alla fall inte värre än vad jag föreställer mig. Och är skolan fruktansvärt dötrist så får jag väl göra det bästa jag kan för att göra sådant jag gillar. Gå på upptäcka-nya-restauranger-kvällar med Haley, gå på indoor-walkingpasset på måndagar med Amanda, spelkvällar, utekvällar, läsa bra böcker, skriva en massa pladder, måla naglarna i knäppa färger, sy, gosa med Neo, laga mat... Allt som får mig att må bra. Så jag kommer nog klara det. Äh, så klart jag kommer. Herregud hur svårt kan det vara egentligen?

_lotta