Torsdagskväll

Jag är glad. Ni anar inte hur himla skönt det är att inte längre minnas exakt var enda lite bit mat man har stoppat i sig, hur mycket man kan ha tänkas gjort av med under dagen, vad som "fastnar på magen". Att slippa tänka hemska tankar om sig själv, nedvärderande, rent ut sagt elaka tankar. Om en vän hade sagt: "vad du är ful. Du är dålig och tjock", är det en vän man skulle velat vara med då? Nej. Men jag var vän med den delen av mig själv alldeles för länge. Så om ni som läser har en sådan vän, gör slut. Skrik åt den. Strunta i den. För den "vännen" är inte värd den uppmärksamheten och kärleken. Det finns riktiga vänner som förtjänar det mer.

_lotta