onsdag 30 januari 2013

Vissa dagar

Vissa dagar är sådär alldeles jämngrå. Inga toppar, inga dalar. Allt är bara som en enda grå smet. Vi har alla sådana dagar, tråkiga dagar. Men då och då dyker det upp extra elaka dagar. Dagar då himlen trycker sig ner så långt det går så att man nästan får svårt att andas, en nästintill klaustrofobisk känsla. Det är så grått och tjockt omkring en att man inte kan se framåt alls. Man blir aktivt deppig, arg, trött och ledsen. En sådan dag hade jag idag. Två och en halv lektion klarade jag av, men sedan bröt jag ihop inne på skoltoaletten och ringde till mamma. För trots att man snart är arton år så får faktiskt vara liten ibland, vilja bli tröstad av sin mamma och få höra att allt ska bli bra.
Efter detta lilla ihop-bryt åkte jag hem och vilade.

Att åka hem från skolan när man har feber eller maginfluensa är något som vi alla nog är överens om är okej. Men att sjukanmäla sig när själen är sjuk då? När ens fysiska kropp fungerar utmärkt men när ens tankar är gråa, hostar och fryser, varför är det inte lika okej att gå hem då? "Ryck upp dig" kan man få höra, men ibland går det bara inte att bota sitt trötta och febriga sinne med sådana ord. Ibland måste man få ta ett långt hett bad och läsa i sin favoritbok för att bli frisk på insidan. I alla fall på de speciellt elaka dagarna.

_lotta

lördag 26 januari 2013

In the mood


Igår kom Haley över till mig för en myskväll. Vi såg på ett galet roligt Saturday Night Live-avsnitt, fuldansade till sådan här musik och gjorde glass mitt i natten. En ganska så perfekt fredagskväll.

_lotta

tisdag 22 januari 2013

Tisdag

Men hallå. Hur kan det ha gått en hel vecka sedan jag skrev någonting här? Tiden går ju så fort att man inte hänger med.

Ja, ja. Tänkte berätta lite om mina topp tre bra saker just nu:

1. Hade min första Lindy hoplektion idag. Så himla roligt. Älskar musiken och den allmänt härligt avslappnade känslan i dansen. Tror att jag kommer vilja hålla på med det här ett bra tag!

2. Förra veckan bokade jag och Haley biljetter till Håkan Hellströms spelning i Göteborg den 8e juni. Spricker av längtan.

3. Tummen upp för promenader under lunchrasten när det är sol och man har kaffe från Vurma. Då blir en helt vanlig dag riktigt okej.

_lotta

tisdag 15 januari 2013

Klipp


Hallihallå. Idag har jag klippt mig! Blev supernöjd med resultatet (som ni kan se här ovanför). Känns så himla bra att ha en frisyr utan att behöva anstränga sig eller fixa och trixa för att det ska bli något vettigt. Hurra för att kunna (/vilja) ha utsläppt hår för första gången på länge!

_lotta

lördag 12 januari 2013

Pepparmint och pärlor


Kvällens sällskap består av pepparmintsté, kolor från Pärlans konfektyr och en svenskessä om ondska. Kanske inte den optimala lördagskvällen, men man får göra det bästa av situationen!

_lotta


torsdag 10 januari 2013

Min Neo


För lite drygt åtta år sedan tröttnade mina föräldrar – efter att fått höra om det nästan varje dag sedan dagen jag började prata – på mitt tjat om att vi skulle skaffa en hund. Så vi begav oss till Sollentuna till en kennel där de födde upp engelska springer spaniels, som mamma hade hittat efter en stunds googlande.
   Det första vi hörde när vi klev ut ur bilen var en massa pipande. Sju stycken små valpar, inte större än marsvin, var det som gav ifrån sig ljuden. De var alldeles lena och hade knappt öppnat ögonen, så de gick (läs kravlade) in i varandra när de inte diade från hundmamma Elsa. Pappa hade innan vi åkte sagt att vi ska bara kolla, inte bestämma något. Men jag lovar att alla våra hjärtan redan hade smält så fort vi såg valparna. Även min storebror Otto, fastän han påstod att det sista han ville ha var en hund (han skrev till och med "ingen hund" högst upp på sin önskelista till julen...).
   Några veckor senare åkte vi för att titta på valparna igen. Den här gången var de mycket större, man kunde urskilja att de var hundar och inte marsvin i alla fall. De skuttade och skällde med små ljusa röster. Vid den här punkten fanns det inte längre någon återvändo. Vi skulle skaffa en hund. En av de här små hundarna.
   Det var sagt att vi skulle få nummer sju (i ordningen de föddes i), men eftersom han visade sig vara en lite lat och sömnig en, passade inte riktigt han för en barnfamilj. Så det blev nummer ett istället. Både först att bli född och att lära sig gå. Ingen ro och ingen vila där inte. Och eftersom Otto var väldigt inne i Matrixfilmerna blev vår valps namn Neo.
   Den tolfte december 2004 skrev blev han officiellt vår.

   Han är en sprallig sak som aldrig tycks bli stor. Han tar tofflor och skor, älskar att bli jagad, skäller på skator men inga andra fåglar, säger man ordet "promenad" vaknar han hur djupt han än sovit, han älskar morötter och ostbågar, blir som tokig när han får springa runt i snö, hatar att bada, vill inte gå ut när det regnar och vill ha uppmärksamhet hela tiden.
   Neo är min bästa (vän..?) och jag är hans. Han ligger och väntar utanför min dörr på morgonen, och så fort jag vaknar hör han det och börjar gnälla och krafsa på min dörr för att få komma in. När jag är ledsen och gråter hoppar han upp till mig och slickar bort mina tårar. Att få krama om honom gör mig lycklig.

Min Neo.

_lotta

söndag 6 januari 2013

Vart du vill så fort du kan

I morgon börjar skolan igen. Intalar mig redan nu att det kommer att gå dåligt. Hatar att jag gör så hela tiden. Bestämmer mig för vad jag tycker, vad jag kan, innan jag ens har försökt. Sätter begränsningar för mig själv. Jag kan nog mer än vad jag tror. Kanske.

När jag har bestämt mig för att det kommer bli jobbigt, med exempelvis matten, har jag redan gett upp. Så tappar jag motivationen helt och hållet.  Bryr mig inte så mycket. Och eftersom jag redan vet att det kommer att gå dåligt och att jag inte kommer att förstå något, så bryr jag mig knappt om att lyssna på lektionerna. Sedan sitter jag där och klagar över att jag inte kan någon matte alls.

Men nu vill inte jag hålla på så mer. Jag vill inte begränsa mig. Är det tråkigt så är det, är det roligt så får det vara det med. Den här terminen kan kanske bli bra. I alla fall inte värre än vad jag föreställer mig. Och är skolan fruktansvärt dötrist så får jag väl göra det bästa jag kan för att göra sådant jag gillar. Gå på upptäcka-nya-restauranger-kvällar med Haley, gå på indoor-walkingpasset på måndagar med Amanda, spelkvällar, utekvällar, läsa bra böcker, skriva en massa pladder, måla naglarna i knäppa färger, sy, gosa med Neo, laga mat... Allt som får mig att må bra. Så jag kommer nog klara det. Äh, så klart jag kommer. Herregud hur svårt kan det vara egentligen?

_lotta

fredag 4 januari 2013

Vackra drömmar

Jag önskar att jag hade en skrivarstuga. Allra helst i något medelhavsland, som Frankrike, södra Frankrike. Ett litet, litet hus, högst upp på en kulle så att jag kunde se ut, ända bort till havet. Där skulle jag ha ett skrivbord som är precis lagom stort och välstädat. Det står framför fönstret som vetter ut mot havet. Fönstret är nästan alltid öppet och det blåser in en ljummen vind genom det som får de vita linnegardinerna att fladdra.
   Det är bara jag, datorn och havet. Inget eller ingen kan störa oss. Ostörda timmar flyger förbi till ljudet av de smattrande tangenterna.
   I det lilla, lilla kök som finns har jag en espressomaskin. En riktig en. Givetvis står en kaffemalare bredvid. Bönorna köper jag i en liten butik inne i den närliggande staden. Ljudet de gör när de mals skär lite i öronen, men så blir det ju lätt när det enda man hör på flera timmar bara är vindsus, tangentsmatter och det låga surrandet från datorn.
   Jag dricker mitt kaffe i en ganska tjock kopp, en sådan måste jag ha om det inte ska svalna för fort, eftersom jag dricker kaffet så fruktansvärt långsamt. Koffeinet ger min något trötta hjärna en liten kick. Om än av placeboeffekt.
   När det skymmer börjar cikadorna att spela. Det rytmiska ljudet är nästintill hypnotiskt. Mina fingrar rör sig över tangenterna i cikadornas takt. Hjärnan är tom och överfull på en och samma gång. Tusen tankar flyger ut genom mina fingrar, men skulle man öppna och titta i mitt huvud skulle det vara tomt.
   Tillslut orkar inte ögonen hålla sig öppna längre. Då sparar jag dagens skrivna sidor och kryper ner i min knarrande säng. Den salta, ljumma havslukten och ljudet av allt som finns utanför får mig att somna och vilja vakna upp så snart som möjligt till nästa dag.

_lotta

tisdag 1 januari 2013

Att ta sig tid

Gott nytt år allihopa! Känns så konstigt att det redan är 2013, hur kan tiden gått så fort? Att allt rusar så fort fram skrämmer mig lite. Så mycket man vill göra hinns inte med. Man får inte tiden man vill ha för att kunna stanna upp, reflektera, andas en stund.
   Ibland pratar jag och Lovisa om hur bra det vore om man faktiskt kunde stanna tiden. Vi går igenom olika scenarier, olika saker vi skulle göra om det var möjligt. Åka hem från skolan, ta ett bad, sova en stund och sedan åka tillbaka. Läsa böcker. Sova. Allt sådant som man känner att man inte får tillräckligt av som det är just nu. Ork, sömn, lugn och ro.
   Så som det ser ut nu så går det inte att stanna tiden, hur gärna man än skulle vilja. Den rullar på, springer framåt och vi kan inte göra något annat än att hänga med. Men vad vi kan göra är att ta vara på den tid vi har, om det så är en håltimme, helg eller lov. Det är något vi bara måste bestämma oss för. Att det faktiskt är bättre för en själv att ta en långpromenad eller att ta sig tiden att slappna av och läsa en bra bok med en kopp te bredvid än att sitta på sitt rum och stirra på en oförändrad facebooksida.
   Jag hade inte tänkt att jag skulle ha ett nyårslöfte i år, men efter att ha skrivit det här känner jag att mitt nyårslöfte är att ta vara på tiden bättre! God fortsättning på er!

_lotta