Where the action was

Såhär glad var jag över att ha en biljett

Jag och Maja taggade på spårvagnen

Och Maja var glad fastän vi åkte nio stationer fel

Mitt festivalarmband ♥

Vi hittade en Emma

Och en Lovisa

Sahara Hotnights

Tidsfördriv

Aaahhh!!!!

The Ark

Älskade Coldplay ♥

Bästa bästa bästa

Det här var alltså Where the action is 2011. Coldplay var bäst. Utan tvekan. Och efter att ha hållit platser i ungefär åtta timmar, stod vi längst fram när Coldplay spelade. Att vara tjugo meter ifrån Chris Martin, det är lycka det. 

_lotta

51 timmar och 23 minuter...

...kvar tills jag och Maja ska se Coldplay på Where the action is i Göteborg. Åh♥. Jag har nog aldrig varit så peppad inför något i hela mitt liv. Herregud vad jag längtar!

♥

_lotta

Baby I'm a fool

Jag kom att tänka på hur mycket man blir påverkad av sin omgivning och av andra personer. Varför verkar det vara så att det aldrig räcker att bara vara sig själv? Jag vet att jag kanske inte är den rätta personen att säga det här, men jag vill bara uppmana er som läser: försök, försök, försök att vara nöjda med den ni är. Försök inte ändra. Då tappar man bort sig själv. Som jag. Jag minns inte riktigt hur jag var innan ätstörningarna och anorexin. Jag har glömt bort den lilla Lotta. Vad hon gillade. Vad hon inte gillade. Vad hon tänkte på. Vad hon hade för tankar innan "gå ner i vikt"-tankarna slog till. Vem var hon nu igen? Jag har glömt.

En väldigt liten Lotta

_lotta

Start me up

Idag började min två veckors praktik på dagiset Klinten. Fullfart från klockan 9 till 16. Jag är helt slut. Återkommer när jag är något sånär uppvilad.

Här kommer en passande spellista Start me up
_lotta

Filmtips!

Jag behöver filmtips! Så snälla snälla snälla kommentera era favoritfilmer! Det skulle göra mig så glad!!

_lotta

You'll find the happiness in yourself

Nackdelar med anorexin:

･ Extremt lite frihet (nästan ingen frihet alls)

･ Ångest

･ Kan förstöra förhållanden till vänner och familj

･ Du blir extremt självcentrerad

･ Du isolerar dig

･ Du tänker långsammare

･ Du upplever att allt färre saker blir roligare

･ Du kan inte bli nöjd med dig själv och sina prestationer

･ Du kan inte vara så flexibel (mat som ska ätas vissa tider och man får inte hoppa över någon måltid)

･ Du får inte träna

･ Du tänker onormalt mycket på mat, så mycket att du till och med drömmer om det

Med alla de här nackdelarna kan det ju verka konstigt att jag vill vara kvar i anorexin. Men det enda som håller kvar mig är tryggheten och rädslan om vad som kommer att hända när jag blir frisk. Vem kommer jag att bli? Är inte det här jag? Det känns ju som om det är jag, och måste jag då byta ut mig själv för att kunna bli frisk?

Var nödja med er själva. Det finns inget att vinna på att välja bort, avstå, hålla igen med. För när ni tror att det är maten ni väljer bort, är det livet ni väljer bort. 

_lotta

Ä-N-T-L-I-G-E-N

JA! ÄNTLIGEN!!!

Ja, nu är ju texten suddig och spegelvänd – inte direkt de bästa förutsättningarna för att man ska kunna läsa, men det är mitt körkortstillstånd

Jag ska äntligen ta mopedkörkort! Kursen börjar i morgon och håller på i ungefär två veckor. Sen ni! Sen blir det åka av, det kan jag lova! Fytusan vad kul det ska bli!


_lotta

22:38

Allting är så oklart just nu. Får jag börja gymnasiet i höst? Kan jag få insikt i vad jag håller på med, och där med bli bättre? Kommer jag någonsin komma ur anorexin? Vill jag komma ur anorexin? Kan jag det? Går det?

Alla dessa frågor. Svaren är avlägsna. Otydliga. Ibland existerar de inte ens. 

Hur ska jag någonsin klara av det här? Det är för stort. Som ett stort berg jag måste klättra över. Men det är för högt, jag orkar inte. Jag blir trött av att bara se berget, jag ser att jag aldrig kommer orka klättra över det. Så jag avstår. Vänder och går tillbaka hem. Hem till det trygga, hem till det säkra, hem till anorxein.

 Den välkomnar mig med öppna armar, och som en orolig mamma frågar den: "Var har du varit? Du får ju inte försvinna sådär! Lova att du inte gör om det!" Smått skamsen över att jag ens tänkt tanken att klättra över berget, kurar jag ihop mig i anorexins famn. Den kramar om mig – lite för hårt, så att det blir tungt att andas – och viskar att jag aldrig får göra om det. Att jag aldrig får springa iväg sådär, förstår jag inte hur orolig den var? Utan mig kan den inte klara sig ju. Jag nickar tyst och lovar. Lovar att inte försöka klättra över berget igen.

_lotta

Vamos a la playa

Nu är biljetter och hotell bokade! I augusti åker jag och Lovisa till Mallorca!!!

Här kommer vi bo

_lotta

Den här staden är död, låt oss måla den röd

I morgon går jag ut grundskolan. I morgon slutar jag på AF. I morgon slutar jag på AF. I morgon slutar jag på AF.

Hur många gånger jag än säger det kan jag inte förstå det. Det känns overkligt. Tiden har gått alldeles för fort. Gick jag inte i femman nyss? De här sex åren har varit fantastiska, jag skulle inte vilja byta ut dem mot något i hela världen. Visst, det har varit tufft ibland, alldeles för många prov, läxor, förhör, men det har varit värt det. Och även om jag blev sjuk på grund av att det är en så högpresterande skola, skulle jag hellre gått på AF och blivit sjuk än att gå i vilken annan skola som helst och inte blivit det. Det har varit värt det. Vilka upplevelser vi har haft tillsammans. Vissa mindre och vissa större men ändå lika mycket minnesvärda. En lång bussresa ner till Göteborg, luciatåg i Globen, soaréer, en engelskalärare som ibland verkar komma från en annan planet, en fantastisk resa till Italien... Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst!

Jag kommer sakta allt och alla så fruktansvärt mycket. Men även om jag börjar på Kungsholmens gymnasium i höst, där det är många från AF som kommer börja, blir det ändå inte samma sak. Självklart är det många man känner igen, jag kommer kanske till och med börja i samma klass som någon från min nuvarande klass, men det kommer inte vara samma sak. Det är klassen som helhet jag kommer sakna. Vi, klass 9e, i morgon slutar vi som helhet att existera. Och för att citera vår musiklärare: Vi var där. Tillsammans.


_lotta

Jag hör en gammal sång som spelar på min grammofon, det är bara samma sång, där allt blir bra imorn

Om du fick välja en dag som du skulle återuppleva varje dag under hela ditt liv, vilken skulle det vara?

Av Anonym på Kommentera mera! kl. 19:23

Oj, vad svårt. Det som jag kommer på just nu är sista hela dagen i Toscana, när jag var där med min klass i september. Eftersom det var så fantastiskt roligt och härligt och underbart och ... jag skulle kunna hålla på i evigheter. Det var en underbar frihetskänsla över den resan. Jag har ju inte haft så mycket frihet på grund av mitt tillstånd, men när jag var i Toscana, med min klass, mina absolut bästa vänner, då kände jag mig fri. Fri från mina föräldrar och nästan, nästan fri från ätstörningen vissa stunder. Jag brydde mig inte. Jag hade bättre saker för mig. Konserter, sol, skratt, sång på taket av ett klocktorn, beach volleyboll vid strandkanten, sova i alldeles för utslitna våningsängar, pizzabagare, hjärtpizzor med telefonnummer och spendera hela dagarna med de som jag tycker allra bäst om. 

Så det blir mitt svar; sista hela dagen i Massa Marittima (Toscana, Italien).

Tack till hela 9e (och 9f) för en oförglömlig resa! ♥

_lotta

Hjälp?

Åh kan ni hjälpa mig? Är det någon av er läsare som vet vart man kan köpa en polaroidkamera? Om ni gör det, skriv gärna en kommentar eller skicka ett mail!

_lotta

Just nu...

...ligger jag i hängmattan under äppelträd och syrener. Det luktar ljummen sommarkväll och syren. Och jag tror att jag just fick ett myggbett på foten. Precis som det ska vara på sommaren.

_lotta

Solnedgång, Alfapet och en massa såpbubblor

I torsdags kom Lovisa över. Vi gick ut och satte oss på en klippa vid vattnet och blåste såpbubbor. När det blev för kallt gick vi in och spelade Alfapet. Det var en fin kväll. ♥

_lotta

Kommentera mera!

Jag tycker att det är så himla kul att det har kommit in fler kommentarer under senaste tiden! Fortsätt med det, så lovar jag att göra mitt allra bästa för att uppdatera bloggen oftare!

_lotta