torsdag 9 juni 2011

Den här staden är död, låt oss måla den röd

I morgon går jag ut grundskolan. I morgon slutar jag på AF. I morgon slutar jag på AF. I morgon slutar jag på AF.

Hur många gånger jag än säger det kan jag inte förstå det. Det känns overkligt. Tiden har gått alldeles för fort. Gick jag inte i femman nyss? De här sex åren har varit fantastiska, jag skulle inte vilja byta ut dem mot något i hela världen. Visst, det har varit tufft ibland, alldeles för många prov, läxor, förhör, men det har varit värt det. Och även om jag blev sjuk på grund av att det är en så högpresterande skola, skulle jag hellre gått på AF och blivit sjuk än att gå i vilken annan skola som helst och inte blivit det. Det har varit värt det. Vilka upplevelser vi har haft tillsammans. Vissa mindre och vissa större men ändå lika mycket minnesvärda. En lång bussresa ner till Göteborg, luciatåg i Globen, soaréer, en engelskalärare som ibland verkar komma från en annan planet, en fantastisk resa till Italien... Jag skulle kunna räkna upp hur många saker som helst!

Jag kommer sakta allt och alla så fruktansvärt mycket. Men även om jag börjar på Kungsholmens gymnasium i höst, där det är många från AF som kommer börja, blir det ändå inte samma sak. Självklart är det många man känner igen, jag kommer kanske till och med börja i samma klass som någon från min nuvarande klass, men det kommer inte vara samma sak. Det är klassen som helhet jag kommer sakna. Vi, klass 9e, i morgon slutar vi som helhet att existera. Och för att citera vår musiklärare: Vi var där. Tillsammans.


_lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar