onsdag 27 februari 2013

Längtar ut

Hej igen.

När jag sitter och kollar igenom arkivet här på bloggen blir jag fascinerad över ni som läser faktiskt gör det.  Jag försöker i och för sig hålla en viss nivå på det jag skriver, men kom igen. Ganska mycket tonårspladder finns det ju i arkivet. Så tack för att ni läser trots mina tonårshormonsvängar och usla uppdatering.

-

Det är nästan vår i luften idag. Hos mig var det 10°C och strålande sol. På balkongen utanför mitt rum var det lä och när solen låg på kunde jag sitta där utan jacka och nästan tro att det var vår på riktigt.
  Jag längtar så obeskrivligt mycket till vår och värme. Ingen snö, allt knoppar, envisa maskrosor som tränger sig upp ut trottoarerna i stan och de små snödropparna som växer upp ur gräsmattan.
  Att få starta igång mopeden. Låta motorn stå en stund och sedan vrida på gasen. Upp med fötterna och köra iväg. Fram över dammiga vägar, långa, tomma raksträckor där jag blundar en kort sekund och njuter av farten.
   Det är inte långt kvar nu. I övermorgon är det ju redan mars. Våren är snart här. Jag längtar.



_lotta

onsdag 20 februari 2013

När är man vuxen?

Det här med att bli stor. Hur fungerar det egentligen? Blir man det bit för bit under en längre period eller är det så att man faktiskt är stor när man är 18 år? Det är ju lite både ock. På pappret blir man det när man är 18 år fyllda. Först då får man bestämma helt själv, göra vad man vill och helt och hållet ta ansvar för allt helt själv. Men är det inte lite konstigt? Det där med psykisk mognad och utveckling är ju så himla individuellt. Vissa kan vara väldigt mogna och ha ett utvecklat konsekvenstänkande vid kanske 16 års ålder, vissa kan vara senare med sin utveckling och inte vara helt mogen förrän vid 24 år och vissa kanske aldrig blir helt mogna och aldrig kan ta väl genomtänkta beslut. För att kunna ta genomtänkta beslut, se konsekvenserna av det och ta ansvar för dem är väl egentligen av det innebär att bli vuxen. Eller?
   Så. Blir man vuxen när man nått en viss ålder eller är det ett sinnestillstånd? Vad tycker ni? Det vore intressant att höra vad ni tycker och tänker för en gångs skull instället för mitt eviga pladder.

_lotta

tisdag 19 februari 2013

Och rätten att ge upp för nån är den sista rätt man har


Tänkte bara slänga in ett inlägg mitt emellan matteplugg, mat och sömn. Den här pärlan från Acne klappade jag på och suktade efter ungefär hela hösten, tyvärr den var alldeles för dyr för mig. Men så idag, när jag och pappa var inne på Acne Archive hängde den där, alldeles nyinkommen och hälften så dyr som i höstas. Jag kunde ju liksom inte bara låta den hänga kvar där nu när den fanns inom räckhåll och till ett mycket mer passande pris. Så jag köpte den! Gissa om jag är glad?! Bilden hör ovanför gör den inte riktigt rättvisa, dock. Den är mycket mer korallfärgad än vad den ser ut att vara här. Ska se om jag kan få till en bättre bild så småningom.

_lotta

söndag 17 februari 2013

22:49

Den här veckan har jag knappt haft en sekund över. Det tar tid och ork att fylla 18 kan jag lova er.

Men men. Nu till det som jag tänkte berätta! Under cirka ett halvår har jag varit med i ett mentorsprogram som heter Stella. Det var efter att jag hade slutat hos min psykolog som jag stötte på det. Jag mailade in och sa att jag var intresserad av det. Så fick jag ett svar där det stod att jag var välkommen dit för lite mer information och "matchning". Jag hade ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. De ställen som jag har vart för att prata på har ju inte vart speciellt uppmuntrande. Men när jag kom dit möttes jag av en nät in till sprudlande tjej som visade mig in i en stor, öppen lokal. Jag fick en latte och så började vi prata. Hon berättade vad det innebar att vara med i Stella och hur det gick till. Jag skulle bli ihop-matchad med en mentor efter vår pratstund som jag sedan skulle få avgöra om jag ville fortsätta med eller inte, beroende på hur pass väl vi passade ihop.

Jag var positiv till det redan från början då jag kände att jag ju var helt frisk men hade ändå ett behov av att ha någon att bolla idéer med.

Så efter två mentorer som jag inte kände att jag klickade med, fick jag träffa den mentor jag har idag. Vi passade bra ihop och tack och lov är hon lika grammatiknördig som jag.

Nu vet ni allt bakomliggande till det jag ska berätta nu! Jag ska gästblogga på Stellas hemsida hela nästa vecka! Är superglad och lite nervös på samma gång. Därför kommer jag troligtvis inte blogga så mycket här under nästa vecka. Men jag lägger upp en länk dit imorgon, så kan ni ju hålla er uppdaterade där tills jag är tillbaka här!

_lotta

torsdag 14 februari 2013

Soft winds

Ber så hemskt mycket om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men den här veckan har vart alldeles proppfull. Har knappt haft en minut över förrän nu. Därför följer nu en kortfattad summering av dagarna som gått!
   I tisdags var ju min 18e födelsedag och den var fantastisk på alla sätt och vis. Fick superfina presenter, bland annat ett nytt objektiv till min kamera (35 mm) och en fotokurs på Fotografiska!
   Igår kväll var jag och min vän Maja på genrepet av Turandot som har premiär på lördag. Magiskt bra. Alltså sådär "tappar-andan-och-blir-alldeles-mållös-för-att-det-är-så-fantastiskt"-bra.
   Idag var första kurstillfället på Fotografiska och det var så himla bra. Bara efter en lektion känner jag att jag har fått bättre koll på min kamera. Så om ni vill gå en fotokurs rekommenderar jag verkligen de på Fotografiska!

Som avslut delar jag med mig av soft kvällsmusik. Mina damer, herrar och allt där emellan; Chet Baker!

_lotta

måndag 11 februari 2013

21:39

Och så slutade nedräkningen. Efter år av längtan. I morgon smäller det. Jag blir 18 år. Samtidigt som det känns som en stor grej och det pirrar lite i magen, måste jag medge att jag är känner mig lite besviken. Jag trodde att jag skulle känna mig så mycket större än jag gör. Fast det kommer man kanske aldrig göra. Känna sig lika gammal och vis som man trodde att man en dag skulle vara, alltså.

Nä, nu går jag och mitt mag-pirr och lägger oss. Vi ses när jag är 18 år!

_lotta

söndag 10 februari 2013

#näthat

Jag tror inte att någon har missat vad Uppdrag Granskning tog upp i början av den här veckan. Kvinnliga journalister, författare och bloggare läste upp brev, mail och kommentarer de fått. Sexistiska och rasistiska ord som stank av kvinnohat. Jag såg det här klippet och tappade hakan. Vart kommer det här irrationella, provocerade hatet ifrån?! Hur kan man över huvud taget tycka att det är okej att skriva sådana saker till någon? Att hota och verbalt misshandla någon över internet är precis lika allvarligt som att göra det face to face.

Vad begreppet feminist betyder verkar dessutom vara en grov missuppfattning bland dessa kvinnohatare. Att vara feminist är inte samma sak som att vara manshatare (men tydligen verkar det vara okej att hata kvinnor och skriva hotbrev, enligt de här männen...). Att vara feminist är att man som kvinna vill ha samma rättigheter som män. För hur jäkla gärna vi intalar oss om att vårt samhälle är jämställ, så är det inte det. Män tjänar fortfarande mer är vad kvinnor som har exakt samma post gör. Hur det kommer sig att det fortfarande är så, är bortom vad jag kan förstå.

Jag skäms, blir ledsen, frustrerad och förbannad över att vårt samhälle år 2013 ser ut som det gör. Att det faktiskt finns män som tror att de har rätt att sätta sig över kvinnor. Att de tycker att deras ord väger mest. Att det förekommer verbal misshandel på det här sättet. Men värst är ändå hur det hålls i skuggorna. Hur man tror att genom att inte prata om det öppet, så kanske det slutar inträffa. "Om de inte får uppmärksamhet, slutar de." Men drivkraften i detta hat är inte uppmärksamhet eller bekräftelse från media. Hatet är så irrationellt att det går på samma drivkraft som en psykisk sjukdom. Drivkraften kommer inifrån. Och det finns inte något man kan göra från utsidan. Eller jo, spärra in dem på tvångsvård. För inte fan är det ett friskt beteende att skriva extremt detaljerade hotbrev till kvinnor man inte ens känner, där man beskriver exakt hur man ska döda, våldta och stycka dem.

Om någon av er som läser har blivit utsatta för liknande händelser; anmäl det. Prata om det. Sprid det. Låt inte den som utsatte er för det komma undan. För det är ett brott som vilket som helst.


Som en motreaktion mot allt det här näthatet har kampanjer för nätkärlek startats. Här en en fin sida. Gå in där och skriv något till din favoskribent. Tänker i alla fall jag göra.

_lotta 

torsdag 7 februari 2013

Why do you let me stay here



Den här eftermiddagen bestod utav vaniljbulle från Le Violon Dingue, té och matteplugg. Men jag klagar inte. Jag klagar inte alls, faktiskt. Idag har nämligen varit en sådan dag då inget känns jobbigt. Inget grått som tynger över axlarna. Under dessa dagar gör det mig inget att det är massa snö när jag bara vill ha vår. Det gör mig inget att jag måste plugga massa matte när jag kommer hem. Det gör mig inget alls. För himlen och solen kikade fram bakom det spruckna molntäcket och allt oro, ångest och stress försvann. Jag suger kvar i den känslan så länge jag bara kan, som en riktigt god karamell. En fantastisk solig-torsdagskaramell.

_lotta

onsdag 6 februari 2013

Andrum

Puh. Ett litet andrum innan nästa prov. Avklarade ett mindre trevligt kemiprov idag. Ser inte logiken som tydligen ska finnas. Allt är i ett så himla mikroskopiskt perspektiv att jag inte kan se helheten. Jag får inte ihop det, helt enkelt. Stapplar mig fram på det jag vet.
  Men, det här är trots allt min sista termin med både kemi, fysik och matte, så det är bara att bita ihop. Och det ska väl gå, eller hur? Jag menar, jag är ju inte helt dum i huvudet. Så. Jag klarar det nog. Bara bita ihop och göra det.

_lotta

tisdag 5 februari 2013

Låt oss rymma

Låt oss rymma. Bara packa varsin ryggsäck med det absolut nödvändigaste, och bara rymma. Ta första bästa flyg bort. Söder ut. Ta oss till våren och värmen. Någonstans där vi kan gå utan jackor och mössor. Någonstans där det luktar salt av hav. Någonstans utan måsten.
   Vi strosar längs gamla kullerstensgator, kors och tvärs. Irrar bort oss några gånger och köper lunch vid något litet gatustånd när våra magar börjar kurra av hunger.
   Sedan, på kvällen när cikadorna börjar spela, letar vi upp någon liten restaurang vid stranden. De serverar endast fick som är fångad samma dag. Kulörta lampor hänger i slingor ovanför våra huvuden och en sval vind får ljusen vid vårt bort att fladdra till. Tiden tycks stå stilla, klockan verkar aldrig bli senare än strax efter midnatt. Det är inte förrän servitören kommer fram och säger att de stänger som vi märker vad klockan egentligen är. Då betalar vi för oss och tar en promenad bort till den lilla piren. Där sitter vi och pratar om allt och ingenting tills det börjar ljusna. Vi vet inte vad vi ska göra nästa dag, men det behöver vi ju inte heller. Här är platsen utan måsten.

_lotta

söndag 3 februari 2013

Tankecentrifug

Varför är det så att det är just söndagskvällar runt niosnåret som jag kommer in i världens funderar-mode? Som att alla veckans tankar står bakom en spärr och vid klockan nio varje söndag, öppnas spärren. Allt blandas hej vilt, ingen ordning här inte. Vad vill jag göra efter gymnasiet? Vad ska jag ha på mig i morgon? När blir det vår någon gång? Kommer jag kunna jobba som skribent i framtiden? 
   Tankarna i sig är inte jobbiga, ingen ångest, men det är ändå lite påfrestande med tankar och funderingar som far runt i huvudet som i en centrifug. Och inte heller går det att få tag på dem och reda ut dem. Det är helt enkelt bara att acceptera deras närvaro och göra något annat. Typ se en film och dricka té, som jag ska göra nu. Vi hörs.

_lotta