Det här med att bli stor. Hur fungerar det egentligen? Blir man det bit för bit under en längre period eller är det så att man faktiskt är stor när man är 18 år? Det är ju lite både ock. På pappret blir man det när man är 18 år fyllda. Först då får man bestämma helt själv, göra vad man vill och helt och hållet ta ansvar för allt helt själv. Men är det inte lite konstigt? Det där med psykisk mognad och utveckling är ju så himla individuellt. Vissa kan vara väldigt mogna och ha ett utvecklat konsekvenstänkande vid kanske 16 års ålder, vissa kan vara senare med sin utveckling och inte vara helt mogen förrän vid 24 år och vissa kanske aldrig blir helt mogna och aldrig kan ta väl genomtänkta beslut. För att kunna ta genomtänkta beslut, se konsekvenserna av det och ta ansvar för dem är väl egentligen av det innebär att bli vuxen. Eller?
Så. Blir man vuxen när man nått en viss ålder eller är det ett sinnestillstånd? Vad tycker ni? Det vore intressant att höra vad ni tycker och tänker för en gångs skull instället för mitt eviga pladder.
_lotta
Så. Blir man vuxen när man nått en viss ålder eller är det ett sinnestillstånd? Vad tycker ni? Det vore intressant att höra vad ni tycker och tänker för en gångs skull instället för mitt eviga pladder.
_lotta
Jag fyller 18 om en vecka, och jag vet verkligen inte. Man kan bestämma allt själv, jag ska ta körkort, massa sånt, det gör väl inte att man blir vuxen? Jag känner mig väl lite vuxen vissa stunder kanske möjligtvis men jag känner mig fortfarande väldigt ofta som ett litet barn som behöver allt stöd det kan få för att göra ett litet litet beslut. Jag vet inte riktigt.
SvaraRaderaVissa blir aldrig vuxna, andra blir vuxna vid innan 15 år då de tvingas ta hand om sin familj.
SvaraRaderaVissa blir aldrig vuxna medan andra tvingas till att bli vuxna innan de ens gått ut skolan (om de ens har fått möjlighet till det). I Sverige är man officiellt vuxen vid 18, men min personliga åsikt är nog att man inte är vuxen för ens 23+.
SvaraRaderahej, jag hittade precis din blogg eller för någon timma sedan och jag läst precis alla dina inlägg. verkligen berörande. allt det du gått igenom får mig på något sätt att känna mig mindre ensam. och att livet faktiskt kan vända. tack.
SvaraRaderaTack fina du. Om min resa kan inspirera såsom du beskriver, är det värt oändligt. Tack för att du läser.
Radera