måndag 28 mars 2011

W.T.A.I.

Just nu är jag så himla glad! Jag och min fin-fina vän Maja har precis skaffat biljetter till Where The Action Is i sommar! Och det bästa av allt: Coldplay ska spela!!! Åh det känns helt overkligt!


_lotta

fredag 25 mars 2011

Lost

Det är det här som är det svåra med skrivande. Att komma på vad man ska skriva. Att få ner tankarna till ord. Det är verkligen inte så lätt som det låter.

Idag fick jag ett långt sms från min fina vän Lovisa. Jag ska såklart inte skriva exakt vad som stod, men det var något som jag fastnade för. Att om jag bara sitter och väntar på att bli frisk, kommer ingenting att hända, jag må heller inte bättre. Men om jag reser på mig, kliver upp, lever, kommer friskheten så småning om komma ikapp.

Kanske, kanske, kanske har hon rätt?

Åh. Mina fina vänner. Vad vore jag utan dem? Ingenting. Ingenting alls. Det är en så självcentrerande sjukdom, det här. Jag önskar verkligen att det inte var så. Men man fastnar i sig själv. Kommer inte ut. Inlåst. Och den som har nyckeln, är jag. Varför är det så svårt att låsa upp?


_lotta

onsdag 23 mars 2011

En annan dag

Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag kan, om jag vill, skriva en himla lång – och deprimerande – text om hur jag mår just nu. Men jag vet inte om jag orkar skriva det. Och om jag vill lämna ut mig så mycket i bloggen? För om jag börjar skriva något nu, kommer jag dra med allt som jag känner nu, det kommer inte gå att stoppa. Jag vill nog inte lämna ut mig så mycket. Berätta saker som ingen vet. Som jag håller för mig själv. Nej. Jag vill inte skriva så mycket. Jag kanske kan försöka ta det lite ytligare?

23 mars 2010. En dag jag inte vet om jag någonsin kommer glömma. Varför tar jag senare, en annan dag. En dag då jag är lite starkare. En dag som inte är idag.

En spellista säger i det här fallet mer än tusen ord. No surprises

_lotta

lördag 19 mars 2011

I'll never fall in love again



Idag har jag bakat macarons. Det är en fransk kaka gjord på äggvitor, mandlar och florsocker som påminner lite om maräng. Man sätter ihop två kakor med en smaksatt fyllning som oftast är en smörkräm eller cream cheese. Receptet jag använde hittar ni här. De ska tydligen vara jättegoda, men eftersom jag inte äter kakor, godis, glass etc, så vet inte jag hur de smakar. Men de är väldigt roliga att baka! 

Jag lägger även upp en ganska trevlig spellista såhär på lördagseftermiddagen: I'll never fall in love again

_lotta

fredag 18 mars 2011

Peppad på fredagsbio

Är på väg in till stan för att möta min fina vän Lovisa. Vi ska på bio och se Black Swan. Megapepp på det!

_lotta

torsdag 17 mars 2011

Fem favoriter

Att välja sina favoritfilmer är aldrig lätt – tycker i alla fall jag. För de ändras hela tiden. Men nu har jag gjort ett försök! Så, här har ni, mina fem favoritfilmer (för stunden åtminstone), utan någon speciell ordning:
 

1. Amelie från Montmartre. Åh. Den är så fruktansvärt bra och fin. Just nu är det min absoluta favoritfilm. 


2. Chocolat. Underbar och annorlunda film. Dessutom har nog Johnny Depp aldrig vart snyggare än han är i den här filmen.


3. Big Fish. Ska man se den här filmen måste man nog ha lite fantasi och inte bry sig om att vissa saker blir lite snurriga och istället bara njuta av den här fantastiska filmen. Slutet är det finaste, första gången jag såg den här filmen grät jag i 10 minuter att filmen var slut för att det var så fint!

4. Love actually. Den här filmen har jag sett hur många gånger som helst. Så många gånger att jag kan mima med i replikerna. Och konstigt nog, är den alltid lika bra och jag kan aldrig tröttna på den.

    
                                    

        

5. You've got mail. Hur kan man inte älska den här filmen? Den här filmen går inte att tröttna på. 

_lotta




måndag 14 mars 2011

Tusen gånger om

Idag gjorde jag en förändring. För första gången sedan den 4 maj förra året åt jag lunch i matsalen. Vad ska jag säga? Vad borde jag säga? Jag borde kanske säga att det var en trevlig omväxling, ett steg närmre ett normalt beteende (som det för övrigt pratas väldigt mycket om både hemma och på SCÄ...). Men det tycker jag inte. Det kändes inte alls bra. Det kändes hemskt. Alla som stirrade. Alla som tyst tänkte: Varför sitter den där tjejen själv med sin pappa och äter annan mat? Och varför ser hon så ledsen ut?

Jag vill inte tillbaka dit i morgon. Jag vill verkligen inte. Men jag måste. Måste, måste, måste. det finns tydligen inga andra alternativ för mig. Som när man blivit avkastad av en häst, för att komma över skräcken är det bara att hoppa upp i sadeln igen. Gör man sen det tillräckligt många gånger försvinner rädslan. Då ser man bara hästarna som en större och mer korkad variant av en hund. Men det är något som jag vet eftersom det är något jag har upplevt. Tänk om det inte alls känns lättare? Vad gör jag då? Vad händer då? Hur länge orkar jag kämpa? Jag vet inte. Jag vet ingenting alls.


Kommer ni ihåg hur det var när man blev inskolad på dagis? Första dagen är man bara med mamma och pappa. Sen är mamma och pappa med men man leker lite med andra barn. När det tillslut känns tryggt kan man glatt vinka av mamma och pappa på morgonen för att alldeles själv leka med de andra barnen.

_lotta