Att vilja vilja

Låt mig vara. Jag vill inte ha något med dig att göra. Snälla, försvinn. Försvinn. Dra åt helvete.
-
Ångest.
-
Förlåt. Det var dumt sagt. Klart att du ska få stanna. Jag menade det inte.

Jag vill inte bli fisk. Men jag vill vilja bli frisk. Låter det konstigt? Så känns det i alla fall. Säger jag att jag vill bli frisk blir min "ästörningsmonster" arga. Eller rättare sagt, förbannade. De spjärnar emot och säger "du kan inte bli frisk. Vad skulle du vara utan oss? Ingenting. Nej just det, ingenting. Du skulle förändras. Du skulle bli tjock. Ful. VIll du det? Vill du bli tjock och ful, så visst, men tro inte att det blir bättre då! Stanna här! Här är det tryggt. Varför göra det jobbigare än vad det är? Det är bara onödigt. Efter vad vi har gjort för dig. Vi har skapat en trygg tillvaro för dig och så behandlar du oss på det här sättet!"

Hur ska jag våga säga ifrån? Var hittar jag styrkan att våga stå upp emot dem? Hur bär jag mig åt? Men säger jag att jag vill vilja bli frisk är det som om det inte är jag som vill, och det är okej för dem. Så länge jag tycker att det är okej att de stannar är det lugnt.

Var det förvirrande? Det har jag all förståelse för. Jag är också förvirrad.

xoxo