Om att vara stark

Jag är stark – har jag i alla fall fått höra, av min familj, vänner och min psykolog. Jag tänjer mina gränser, bryter mönster och utmanar mig själv mer än jag någonsin gjort förut. För, jag ska erkänna, jag har varit en ganska lat person. Levt bekvämt och inte kämpat ett dugg. Gjort mig hemmastadd i ett mönster som inte är normalt. Och ett sådant mönster är svårt att bryta ska ni veta. Väldigt svårt och väldigt utmattande. Jag är trött nästan hela tiden för att jag kämpar så himla mycket med mina problem. Möter mina rädslor som det också kallas. Men det är nog värt det i slutändan. Hoppas jag. Jag ska klara det. För jag vill. Jag kan. Jag ska, jag vill jag kan. Jag ska, jag vill, jag kan. Jag ska, jag vill, jag kan.


_lotta