fredag 7 oktober 2011

Man måste dö några gånger för att kunna leva

Jag går ut från matten, går upp till toaletten på femte våningen, låser dörren och gråter. Har Håkan Hellström på högsta volym i öroen. Tårarna strömmar ner för kinderna. Jag gråter för att jag inte är underviktig längre, för att farfar är sjuk, för att matteprovet gick åt helvete, för att allt ska vara så jälva jobbigt, för att jag inte går i samma skola som min bästa vän längre och för att det är helt åt helvete hemskt att ha två röster som skriker åt mig i huvudet. Vad jag än gör är det någon av dem som blir på mig. Jag andas i fyrkant som jag har lärt mig av min psykolog. Jag skriver det här inlägget. Nu är jag i alla fall tömd på lite av det jobbiga.

_lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar