Ett år

Den 28 april år 2010 träffade jag Mobila Teamet från SCÄ första gången. Ett år sedan idag. Det känns nästan som om det bara var en vecka sedan. Inte alls som om det har gått ett helt år. Hur kan ett år gå så snabbt? Jag minns vad jag hade på mig, vad jag kände, vad jag sa, vad de sa, vad mamma och pappa sa, allt.

Jag skräms lite av att tiden går så snabbt. Det känns som om jag inte hänger med. Tiden flyger iväg men jag står kvar.

_lotta

För man ska ju vara sig själv – eller?

Redan när vi är små får vi höra att man inte behöver vara som alla andra för att accepteras. Vi ska vara som vi vill, "normalt" är ett ord som vi helst inte nämner, det kan ju göra individen osäker. Men speciellt det där med att inte vara som alla andra är något som jag tycker har uppmärksammats ganska mycket under min uppväxt. Därför kanske ni kan förstå att det blir lite förvirrande när det som jag får höra varje vecka, när jag går till min terapeut på SCÄ, är att jag ska sträva efter att bli normal och som alla andra. Är inte det raka motsatsen till det som jag har lärt mig under hela min uppväxt? Det är något som jag har funderat ganska mycket över. När ska man vara som alla andra och när ska man vara sig själv? Är det när jag:et tappar kontroll om vem man är som man ska bli som alla andra, för att hitta tillbaka?

När jag var liten (ok, mindre, typ 10 år) skrev jag ganska många låttexter om att vara sig själv, man duger som man är och att man inte ska behöva vara som alla andra. Är inte det lite ironiskt? Jag tyckte att det var viktigt att bli accepterad för den man är.Jag tyckte att jag dög som jag var, och var relativt nöjd med mig själv. Sen, bara några år senare, ändrades min självuppfattning totalt. Konstigt hur man förändras, eller hur?

Här är en bit som jag hittade av texten den första texten som jag skrev (kom i håg att det här var väldigt längesen)

Varför måste man vara nått man inte e
För att någon ska se?
Jag vill inte vara falsk för att nån ska se att jag finns här
För jag vill faktiskt bara vara den jag är
Varför får man inte vara som man vill?
Varför ska man alltid göra sig till?
Jag vill bli sedd för den jag är
Inte för någon person som inte finns här


Ja, som ni ser är budskapet väldigt tydligt i sången. Inte så välformulerat dock...

_lotta

Swedish Hasbeens ❤ H&M

Igår släpptes samarbetet mellan Swedish Hasbeens och H&M. Åh jag är så glad att de har gjort en kollektion för H&M! Skorna har lika hög kvalitet som "originalen" och de är lika bekväma. Ärligt talat tror jag nästan att jag tycker att träskor är de mest bekväma skor som finns! Det kanske verkar lite konstigt med tanke på att träskor är hårda (ja, det är ju klart, eftersom de är gjorda i trä...), men jag tycker att det är himla bekvämt i alla fall!

_lotta

Be my mirror, my sword and shield

We heart it.

_lotta

This is for

Eftersom den här bloggen handlar om mig och mina tankar, innebär det ju att det blir ganska många ätstörnings-relaterade inlägg. Och för er som läser framstår då kanske jag som en person som är deprimerad och ledsen hela tiden. Så är det faktiskt inte. Jag kan vara glad (även om ätstörningen ligger och väntar bakom ett hörn). Jag kan skratta. Jag kan faktiskt det. Få sådana där hysteriska skratt-anfall då man står dubbelvikt och knappt kan andas. Så, detta inlägg tillägnar jag till dem som får mig att leva.

Min kusin Rebecka. Jag är så otroligt glad att jag har dig! Du har alltid känts som en syster för mig.

Himla snälla och fina Elice. Sprudlande glad kommer du fram till mig på morgonen och genast känns allt bättre när jag har dåliga dagar. 

"Styvkusiner" skulle man väl kunna kalla oss? Du är så jäkla cool och unik. Tycker väldigt mycket om dig, fashionfriend!

Maja, vet du vad? Du får mig att skratta de dagar jag inte ens vill le.

Vad vore jag utan dig, Lovisa? Du fick mig att orka igenom det värsta, lyssnade och pratade när jag ringde, fick mig att äta fastän jag inte alls ville. Och du är kvar. Jag förundras över det nästan varje dag. Att du orkar! Älskar dig, min fina, fina vän. 

Joanna, du är en fantastisk vän och person. Och fastän det inte alltid känns så lätt så kommer det att ordna sig. Det vet jag. Du är en så jäkla fin vän som jag aldrig, aldrig, aldrig vill förlora. Älskar dig.

Vissa bilder är tagna från Facebook. Om någon inte vill att deras bild visas här på bloggen, så är det bara att säga till så tar jag bort den!

_lotta

Floral-print silk mini dress

Var just inne på net-a-porter.com och fick den dagliga injektionen av fina kläder. Men den här klänningen från Jil Sander är så fin att ordet fin blir en underdrift. Åh så vacker den är. 

_lotta