lördag 25 februari 2012

Sportlov

Åh, det är på väg att bli vår! Snön smälter, man kan ha Converse och jag har börjat ta cykeln till bussen. Äntligen.

Idag har jag vart på stan och fikat med fina Julia. Riktigt mysigt!

Har inte direkt tid att skrivet ett supermegalångt inlägg då jag verkligen måste börja packa. I morgon åker jag till Riksgränsen med familjen för att åka skidor! Hurra vad kul det ska bli! Blir borta tills på torsdag, men ska försöka uppdatera med lite bilder därifrån!





Bilder från förra årets skidresa i Riksgränsen

_lotta

måndag 20 februari 2012

River en vacker dröm

Vissa kvällar ligger jag i sängen och vill bara inte somna. Jag vet inte riktigt varför. I kväll är en sådan kväll. Det kanske är för att jag inte vill gå upp tidigt? Så för att slippa vakna vill jag inte somna. Konstigt, eller hur?

För att fördriva tiden drömmer jag.


_lotta

En helt jäkla vanlig måndag

Jag har ju helt glömt bort att berätta vad jag fick i födelsedagspresent! Förutom fina kläder och gympadojjor (som jag för övrigt ska inviga i kväll) så fick jag... ...wait for it... ...EN POLAROIDKAMERA!!! Jag har redan använt upp all film, men det var det värt. Ska be mamma att scanna in bilderna som jag har tagit så att jag kan visa er dem! Åh, jag så himla fruktansvärt jätteglad för den.

_lotta

Ain't life a bitch

Näe nu vill jag bara krypa ner under täcket och inte komma fram igen förrän det har blivit vår.

_lotta

onsdag 15 februari 2012

Alla vill fika med mig

Min mamma har gått hos en terapeut ända sedan min morfar dog, vilket var för ungefär fem år sen. Med den terapeuten har hon jobbat mycket med självkänsla. En tankeövning hon har fått – som även jag använder mig av – heter "alla vill fika med mig". Den låter kanske lite konstig, men låt mig förklara. Ibland ligger självkänslan i botten och man känner att ingen tycker om mig, ingen vill vara med mig, då får man tänka att det finns – och kommer alltid att finnas – minst en person som faktiskt vill fika mig.

Förut, när jag var sjuk, trodde jag inte på det. Tänkte att ingen vill vara med mig. Tyvärr stämde det till viss del. Jag hade bara några få vänner, och det var knappt så att de ville spendera tid med mig (dock inte Lovisa. Hon har alltid orkat med mig, varenda dag). För låt oss vara ärliga, det är inte kul att vara med någon som stänger in sig i sig själv, som inte är kapabel till att se vad som försiggår runt omkring eller glädjas med andra. Men nu, nu har jag vänner. Jag har massor med vänner till och med. Vänner som tycker om mig. Vänner som vill vara med mig. Och nu inser jag faktiskt att alla vill fika med mig.

_lotta

söndag 12 februari 2012

Det var 17 år, 17 år i staden där jag växte upp och så, märker du hur fort det går

Idag fyller jag 17 år!!! Hurra hurra för mig!!! Det här var nog min bästa födelsedag hitintills! Jag fick massa fina presenter, brunchade med fina vänner och hade det allmänt jättebra! Nu är jag jättetrött, så jag uppdaterar med lite bilder och sådant senare.

17 år – Veronica Maggio

_lotta

torsdag 9 februari 2012

21:02

Sitter just nu i min säng med min hund i knät. Inte sådär lite grann med bara huvudet i knät, utan bokstavligen så ligger hela han i mitt knä. Alltså, jag sitter i skräddarställning och han ligger över båda mina ben. Kan det bli gosigare?

Idag var jag på SCÄ och träffade min läkare. Det gick bra. Jag ska börja trappa ner på den ena av mina två mediciner. Den är mot tvång, men eftersom jag inte har så mycket tvångstankar kvar så finns det ingen anledning att ha den kvar. Så det känns bra. En annan sak som känns bra – konstig, men bra – är att nästa inplanerade möte på SCÄ inte är förrän i slutet på april, början på maj. Nu är det faktiskt snart över. Jag kan inte riktigt fatta att jag klarade det. Jag besegrade anorexin. Det ni.

_lotta

måndag 6 februari 2012

Rymden i en låda

Idag hade jag avslutningsmöte med min sjukgymnast på SCÄ. Jag har gått hos henne sedan sommaren 2010. Det kändes konstigt med skönt. Konstigt eftersom jag har gått hos henne så länge och för att det var nästan två månader sedan jag var på SCÄ sist. Skönt att kunna klippa bort ännu en tråd kopplad till anorexin. Det är inte många trådar kvar nu. Snart är den delen av mitt liv förbi. Det känns så konstigt. Snart behöver jag inte längre öppna de tunga dörrarna till den orangea byggnaden en gång i veckan, gå fram till receptionen och säga "Hej, Charlotta Billström, jag ska träffa Göran/ Stefanie/ Ingbritt/ Helene/ Ingeborg/ Agnes/ Matilda. Snart är jag äntligen fri.

Rymden i en låda - Detektivbyrån

_lotta

lördag 4 februari 2012

En historia, del 5


Här kommer del fem, men vi är långt ifrån klara.

Någon gång i maj skulle jag äta lunch tillsammans med Mobila Teamet och en förälder, för att de skulle se hur jag betedde mig i matsituationen. Lunchen skulle max få ta 30 minuter berättade de. Det var för att annars kan det ta hur lång tid som helst att få i sig maten. Vi satt i ett rum på tredje våningen. Det var soppa och pannkakor. Jag tyckte det var alldeles för mycket mat. Först en stor skål tjock broccolisoppa (vilket inte direkt är en av mina favoriter) och sedan tre pannkakor med sylt.
   Jag doppade skeden i soppan, hällde av det som hamnat på skeden och stoppade motvilligt skeden, som endast var täckt med ett tunt lager soppa, i munnen.
”Nu har det gått 20 minuter” sa Göran. ”Om du fortsätter sådär kommer du aldrig bli klar i tid.”
”Det var ju min plan…” tänkte jag.
   När vi kom till pannkakorna sköt jag undan sylten så långt bort ifrån mig på tallriken. Då sa Göran:
”Du vet att sylten ingår?”
Jag tittade bara surt på honom och tänkte alla svordomar jag kunde komma på.
”Tänker du äta upp den?” frågade han.
Jag skakade på huvudet med ögonen fyllda av tårar.
”Då måste vi kompensera med näringsdryck”
Han försvann ut ur rummet och kom strax tillbaka med en näringsdryck med tropisk smak. Det var något av det värsta jag hade smakat. Men jag hade inget val, jag var tvungen att dricka upp.

Sommaren kom och av någon anledning som jag inte kommer ihåg lugnade matkaoset ner sig. Kanske var det för de nya medicinerna hade börjat kicka in, eller kanske så hade jag bara vant mig vid att äta.

I augusti åkte jag på konfirmationsläger till Italien. Jag åt praktiskt taget ingenting på en hel vecka och vandrade i timmar, vilket ledde till en rejäl viktnedgång. Men det var en fin resa, och jag är glad att mamma, pappa och SCÄ tillät mig att åka.

När skolan började uppstod ett problem. Jag kunde ju inte äta själv men ville ändå gå i skolan som vanligt. Lösningen blev att mamma eller pappa fick komma till skolan och äta med mig. Vi fick sitta i ett litet rum bredvid Fritids. Varje dag fick jag med mig en förmiddagsmellismacka och en flaska juice. Varje dag slängde jag mackan och hällde ut juicen. Och varje dag ljög jag om att ha ätit det.

I slutet av september åkte vi till Toscana i Italien med klassen och parallellklassen. Det var en fantastisk resa, och jag hade roligare än jag haft på väldigt länge. Men såklart var maten ett problem. Jag fick äta med mina mentorer som hade fått strikta order av mina föräldrar att jag måste äta upp maten, hur lång tid det än tog. Jag måste ändå säga att det gick, under omständigheterna, ganska bra.

Resten av hösten och vintern fortsatte väldigt enformigt: gå upp, ta medicin, kämpa sig igenom frukosten, gå till skolan, slänga förmiddagsmelliset, ta lunchmedicinen, äta lunch med mamma eller pappa nere på Fritids, komma försent till lektionen efter lunch då det oftast tog längre tid för mig att äta lunch än vad själva lunchrasten var, åka hem, drick Cal Shake, ta middagsmedicinen, äta middag (som ofta brukade innefatta tårar) och gå och lägga sig. Samma sak varje dag.

Jag började skriva lite dagbok i februari. Här är några utdrag:

14 februari 2011

Imorgon ska jag träffa Dragana. Då ska jag ha bestämt mig om jag vill kämpa för att bli frisk. Lättare beslut har man ju gjort. Men jag tyckte om henne. Hon hade snälla ögon och fint hår. Men jag vill inte bli frisk. Däremot vill jag vilja bli frisk. Räcker inte det?


15 februari 2011

Fy helvete vad jag mår dåligt. Har precis varit på och träffat Dragana på SCÄ. Hon tyckte fortfarande inte att jag var superövertygande om att jag vill bli frisk. Nej, det är ju inte så konstigt. Jag vill ju inte bli frisk!!!


22 februari 2011

Fy helvete! Jag är så jävla arg och ledsen just nu. Det känns som om jag kommer gå sönder. Mamma har precis skällt ut mig. Hållit ett långt tal om att jag inte kan fortsätta såhär, att hon är på bristningsgränsen. Men det värsta var att hon sa att om det inte blir bättre får vi skjuta upp mina gymnasieår och lägga in mig på sjukhus! Fanjävlahelvetesskitvadalltärjobbigtjustnu.

_lotta

fredag 3 februari 2012

Thank God It's Friday

Hoppsan! Det var visst ett ganska bra tag sedan jag skrev något här. Tänkte ge er en liten uppdatering om vad som pågår i mitt liv just nu:

- Ska börja träffa min förra superbra psykolog igen. Hon slutade i november för att böra jobba på BUP i Solna. Så då fick jag en ny psykolog som jag inte alls fungerade bra ihop med, så jag avslutade den kontakten. Men jag känner att jag fortfarande har ett behov att ventilera tankar, så min läkare fixade så att jag blir inskriven på BUP och att jag kan börja gå hos min gamla psykolog igen. Det känns så himla bra! Det enda jobbiga är att bli inskriven på en till enhet när jag snart är fri, men jag får fokusera på att jag får träffa min braiga psykolog istället.

- Snart fyller jag 17 år! Den 12 februari för att vara exakt.

- Jag känner att på det stora hela är jag väldigt nöjd med mitt liv.