Jag har ganska svårt att berätta hur jag mår. Oftast när någon frågar, säger jag "bra" eller "helt okej". Men egentligen känner jag inte alls så. Om jag skulle svara ärligt hur jag mår skulle svaret ofta vara såhär: "Förjävligt. Det känns som om en järnhand trycker in mitt bröst så att jag tror att jag snart inte kommer kunna andas. Det känns som om jag aldrig mer kommer kunna vara glad. Det känns tröttsamt att låtsas vara på bra humör, för att ni inte ska tröttna på mig." Det är en viss skillnad mellan svaren, eller hur?
Jag vet faktiskt inte riktigt varför jag har så svårt att säga hur jag egentligen mår. Kanske för att jag tror att ingen orkar med mig om jag bara är ledsen? När jag säger "bra" istället för det jag känner, känns det som en lättnad. Som en tillflykt på något sätt. Kan det vara för att slippa konfronteras med det som får mig att må dåligt?
Jag har så många frågor och funderingar men inte ett enda svar.
_lotta
Hej! Jag har också en ätstörning. När jag läser vad du har skrivit känner jag mig inte lika ensam. Då vet jag att det finns fler som känner och tänker som jag. Ville bara att du skulle veta
SvaraRadera