Jag kom på att jag måste berätta en så megafin sak som hände mig för några veckor sedan. Jag var på väg in till Hötorget på kvällen och klev som vanligt på tunnelbanan vid Gullmarsplan. Mitt emot mig satt en kille och skissade i ett block. Jag är ganska nyfiken av mig och sneglade lite diskret (trodde jag i alla fall...) på hans block. Han ritade, suddade, ritade, vände blad, tittade på mig och ritade igen. Vid T-centralen gick han av, och just som han passerade mig rev han av ett blad ur sitt block, släppte den i mitt knä och skyndade ut ur tunnelbanan. I ett mindre chocktillstånd tog jag upp bladet och tittade. Så här såg det ut:
Jag dog. Jag satt där mitt i tunnelbanan och log med hela ansiktet. Tänkte att det här händer bara i filmer och böcker, inte i verkliga livet – och speciellt inte i mitt liv. Ja, det var nog det finaste som hänt mig. Någonsin.
_lotta
Ååh vad härligt det låter!!
SvaraRaderaOch du har väldigt vackra ögon förresten. Mhihih
RaderaHerregud. Jag dör. Ofta sånt där händer. Det var nog det finaste jag någonsin läst.
SvaraRaderaNu när jag läste det här kom jag på att det faktiskt har hänt mig en liknande sak, för ungefär ett år sedan. Det var när jag stod och väntade på bussen. Det kom fram en kille och knackade mig på axel (för jag lyssnade på musik). När jag tog av hörlurarna sa han bara "Du är jättesöt, jag ville bara säga det."
SvaraRaderaJag hann bara säga ett kort och lite förvånat "tack" innan han skyndade iväg.
Inte lika fint och långt ifrån lika speciellt som ditt, men det påminde mig ändå om detta. Dessutom var det också vid gullmarsplan, haha.
Men ååhh vad fint!!
Radera