För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar

Nu är jag hemma igen. Riksgränsen var underbart, trots att det bara blev två av tre skiddagar. Vi glömde att ta med oss ryggsäck, så kameran kunde inte följa med upp på fjället och därför har jag inga trevliga bilder att visa.

Sitter på min säng och lyssnar på Håkan Hellström. Känner mig lite ensam. Kanske var det ett misstag att åka hem före resten av familjen. Men jag ville så hemskt gärna bevisa att jag kan vara självständig. Att jag faktiskt kan åka hem tidigare och klara mig själv. Och visst, jag kan, men det är ensamt. Ja ja, det är väl inte hela världen. Min storebror kommer hem i morgon och mina föräldrar kommer hem på lördag. Och på söndag åker vi och hämtar vår hund så har bott hos sin dagisfröken medan vi var borta. Åh, min älskade älskade älskade Neo.

_lotta