Det kommer aldrig va över för mig

Det var magiskt. Det går liksom inte att beskriva kvällen med något annat ord.

Jag och Haley kom till Slottskogsvallen där konserten skulle vara strax efter tolv, sex timmar innan insläppet började. Vi var de 777e och 778e personerna i kön. Och efter långa timmar i stekhet sol, sittandes på en dammig grusplan fick vi äntligen gå in. Väl inne fick vi tag på fantastiskt bra platser, allra längst fram på ena sidan av scenen. Sedan var det bara att vänta två och en halv timme till.

Efter all denna väntan, alla dagars nedräkning och timmars köande, bygger man upp så himla höga förväntningar. Att under flera månader tänka "snart, snart ska vi se Håkan och det kommer att bli helt fantastiskt", så blir förväntningarna så höga att det knappt är möjligt att matcha dem. Så ju närmre konserten vi kom, desto oroligare blev jag över att bli besviken, att det inte skulle vara så underbart som jag hade drömt. Men när han till slut äntrade scenen, helt i svart och med hatt på huvudet, rev av Det kommer aldrig va över för mig med sådant fantastiskt drag att magen snörper ihop sig visste jag att jag inte behövde oroa mig för att bli besviken. Den två och en halv timme konserten överträffade allt jag drömt om. Det var ren och skär magi.

_lotta