Om ni tittade på framsidan av Metro idag såg vet ni redan vad jag kommer att skriva om.
"Agenturer bärvade modeller vid anorexiklinik". Ja, ni läste rätt. Modellscouter från en okänd modellagentur har alltså stått utanför Stockholms Centrum för Ätstörningar och raggat på sjuka flickor. Smickrat dem och erbjudit dem en karriär som modell. Hur någon ens kan tänka tanken att utnyttja flickor och deras livshotande sjukdom för sin egen fördel på det sättet är bortom vad jag kan förstå. Att få en sådan kommentar kan vara förödande. Sommaren mellan sexan och sjuan som (var den sommaren jag för första gången fick besök av ätstörningen) hade jag tappat massa i vikt och fick då en fråga om jag var modell av en helt okänd person. Senare, när jag blev sjuk "på riktigt", cirka ett och ett halvt år senare gnagde den kommentaren fortfarande i mitt huvud. Den stod för ett ideal som jag så gärna ville till. Så för dessa flickor som blev uppraggade följer ju enorma konsekvenser. Tankar som tidigare inte funnits kan komma till, nya hinder kan uppkomma och framsteg de gjort kan suddas ut.
Omänskligt, vidrigt och ont. De orden är de enda som kan snudda vid vad det faktiskt är. Det är så förjävligt att det inte längre finns ord. Det är sådant här som får en att tappa tron på mänskligheten.
På aftonbladet och metro kan ni läsa mer om vad som stod i artikeln.
_lotta
"Agenturer bärvade modeller vid anorexiklinik". Ja, ni läste rätt. Modellscouter från en okänd modellagentur har alltså stått utanför Stockholms Centrum för Ätstörningar och raggat på sjuka flickor. Smickrat dem och erbjudit dem en karriär som modell. Hur någon ens kan tänka tanken att utnyttja flickor och deras livshotande sjukdom för sin egen fördel på det sättet är bortom vad jag kan förstå. Att få en sådan kommentar kan vara förödande. Sommaren mellan sexan och sjuan som (var den sommaren jag för första gången fick besök av ätstörningen) hade jag tappat massa i vikt och fick då en fråga om jag var modell av en helt okänd person. Senare, när jag blev sjuk "på riktigt", cirka ett och ett halvt år senare gnagde den kommentaren fortfarande i mitt huvud. Den stod för ett ideal som jag så gärna ville till. Så för dessa flickor som blev uppraggade följer ju enorma konsekvenser. Tankar som tidigare inte funnits kan komma till, nya hinder kan uppkomma och framsteg de gjort kan suddas ut.
Omänskligt, vidrigt och ont. De orden är de enda som kan snudda vid vad det faktiskt är. Det är så förjävligt att det inte längre finns ord. Det är sådant här som får en att tappa tron på mänskligheten.
På aftonbladet och metro kan ni läsa mer om vad som stod i artikeln.
_lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar