söndag 28 april 2013

Varje dag som går tar mig en dag närmre dig

Det finns något vemodigt över söndagskvällar, eller hur? Man vet att helgen snart är slut och att en ny vecka men nya prov, inlämningar och läxor. Men nu när det inte är så många veckor kvar av den här terminen känner jag faktiskt att jag kan njuta av mina söndagskvällar. För varje vecka som går är det en färre kvar till sommaren.

I min mobil har jag en nedräkning till 8e juni, då jag och Haley ska till Göteborg för att gå på Håkan Hellströms konsert, och det känns som om det var alldeles nyss vi taggade tillsammans när det "bara var 100 dagar kvar". Nu är det 41 dagar kvar. Hur konstigt är inte det?! Tiden går ju så fort att man nästan blir rädd.

På tal om att tiden går fort... Just idag för tre år sedan träffade jag Mobila Teamet från SCÄ för första gången. Inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att jag skulle bli frisk, att jag skulle vilja bli frisk. Jag tyckte ju inte ens att jag var sjuk. Men nu sitter jag här, tre år senare, ganska många kilon tyngre är det lilla skelett jag var, mätt efter middagen och så jävla lycklig och tillfreds. Visst, jag älskar inte livet varje sekund under varje dag, men jag mår ändå miljoner gånger bättre än vad jag då trodde var möjligt.  Är inte det ganska fantastiskt? Hur man kan förändras och växa så mycket? Hur man kan vände ut och in på hela ens tankesätt? Jag blir fortfarande fascinerad.
  Och till alla er som läser och själva lider av ätstörningar; det finns ett bättre liv. Gräset är grönare på andra sidan. Så mycket tid går åt till så oväsentliga saker som att titta sig i spegeln och aktivt hata det man ser, räkna kalorier eller tänka ut hur man ska kunna skippa nästa måltid. Hur tråkigt är inte det egentligen? Svintråkigt, faktiskt.
   Jag vet att inget jag skriver kan göra någon frisk, men om jag kanske för bara någon sekund kan få någon att tänka "tänk om..." kan jag känna mig lycklig.

En femårig Lotta på Mauritius 

_lotta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar